Det är påsk hela året.
Rubriken är märklig. Naturligvis vet jag att påsk infaller en gång om året. Å andra sidan är det inte helt fel att tala om påsk som varar hela året. Varje gång vi samlas till söndagsgudstjänst-högmässa firar vi påsk. Jesus uppstod på den "första veckodagen" som blev vår söndag. Därför är varje gudstjänst en uppståndelsegudstjänst. Det i sin tur förutsätter Jesu lidande, långfredagen. Utan långfredag ingen påskdag. Utan en "Good Friday" ingen uppståndelse. Vi möts till gudstjänst och firar Jesu död och uppständelse i ord, bön och sakrament. Igenom allt ljuder i varje gudstjänst: "Han är uppständen, ja han är verkligen uppstånden." Men nu är det så för oss att påsken påverkar hela livet och hela året. Vi vet att s.k. söndagskristendom är inget vi eftersträvar. Om inte den kristna tron är en inspirasjonskälla för hela livet och för hela året är det icke mycket bevänt med kristendomen. Kristen tro lever på grund av Jesu död och uppståndelse. Det är bra med moralisk upprustning och goda föredömen, men kristen tro är mer än så. Det Jesus gjorde för oss genom sin död och uppståndelse kan vi inte helt intellektuellt begripa. Men vi får erfara det som förlåtelse, kraft och hopp varje dag hela året. Därför påstår jag att vi kan leva i påsken året om. Men behöver vi nu påsken i våra liv? Är vi i behov av förlåtelsen, kraften och hoppet? Ställ dig dessa frågor och forsök att så ärlig som möjligt besvara dem. Om ditt svar blir jakande så vänd dig till Jesus Kristus som "var död, men lever i evigheternas evigheter." Rubriken som vid första anblicken såg så märklig ut hoppas jag är lite mer förstålig efter att du har läst min andakt. Så tillönskas du som läsare av församlingsbladet en glad och innehållsrik påsk hela året om frän
Din medmänniska och präst
Leif Eliason